Som sagt…

april 16th, 2009 (torsdag)

Ny blogg!

Sparat under: Web, politik, research, studiesocialt, utbildning — Etiketter:, , , — Johan @ 12:49

Jag vill tacka alla er som brukar läsa min blogg – vare sig ni brukar hålla med mig eller inte. Men för att jag och Christian ska sluta hänvisa till varandras bloggar hela tiden så tänkte vi nu starta en gemensam blogg istället.

En Redig Utbildning” kommer precis som den här bloggen handla om allt möjligt inom forskning och högre utbildning. Den kommer presentera aktuella diskussioner och ge sakligt redovisade argument för den enkla ståndpunkten att studenter bör ges största möjliga kvalitet. Hoppas ni kan tycka om den.

oktober 21st, 2008 (tisdag)

Revision

Sparat under: utbildning — Etiketter:, , , , , — Johan @ 21:03

Riksrevisionen har avlagt sin rapport ”Hög kvalitet i högre utbildning?” (RiR 2008:19). Rapporten konstaterar mest en stor brist i sin egen analys. Man ser att det inte finns någon internationell gämförbarhet av kvalitet (något som är en av målsättningarna med Bolognaprocessen). Trots HSVs ofta väldigt omfattande krav på redovisning upplevde riksrevision att de inte kunde se några tydliga mönster.

Några saker som jag vill lyfta fram konstateras däremot i rapporten: (1) Större lärosäten verkar inte ha någon kvalitetsskillnad mot mindre. (2) Andelen disputerade lärare har ingen inverkan över huvud taget på hur kvalitativ utbildningen upplevs av studenterna. (3) Pedagogiken hos lärare upplevs mer eller mindre genomgående som dålig. Och, slutligen (4) så uppger lärare inom alla områden att det råder extrem resursbrist, att förkunskaperna är för dåliga och att undervisningstätheten är för låg – men anser fortfarande att den utbildning som ges är av god kvalitet…

juni 25th, 2008 (onsdag)

Myten om den goda avgiften

Jag missade tyvärr att kommentera på det här när det var riktigt aktuellt – men bättre sent än aldrig.

I måndags meddelade högskole- och forskningsminister Lars ”Lejonkungen” Lejonborg att regeringen ämnar införa studieavgifter för studenter från utanför EES-länderna. Nyheten mottogs med jubel – inte minst från den glada allmänheten och rent av från vissa studentkårer (så som LundaEkonomerna och Juridiska Föreningen i Lund) som inte är särskilt involverade i nationell politik. Sveriges Förenade Studentkårer (SFS) tillsammans med till exempel Lunds Universitets Studentkårer (LUS) är däremot väldigt negativa.

De som tycker att avgifter är en bra idé verkar ha några gemensamma linjer för varför de tycker så. Men det finns allvarliga fel i logiken bakom de linjerna som jag vill göra alla uppmärksamma på…

Myt 1: Det är ett problem om studenter kommer hit på grund av att utbildningen är gratis

De allra flesta utländska studenter (över 80%) skulle rekommendera Sverige som utbildningsland till vänner, släktingar och bekanta. Men bara 37% skulle göra det om utbildningen inte var gratis.

Somliga tycks uppfatta detta som ett problem som åtgärdas genom att inte längre låta utbildningen vara gratis. Vad de missar är att det handlar om att vår utbildnig faktiskt inte är bättre än så. Vi är ett relativt tråkigt land med en medioker utbildning. Vår chans att hävda oss i den internationella konkurensen är att vara gratis. Att inte vara det skulle bara plocka bort det enda som gjorde Sverige attraktivt.

Tricket är att få hit studenterna för att det är gratis och sedan få dem att uppskatta landet när de väl är här.

Myt 2: De åker bara hem (eller till ett redje land) igen och bidrar sedan inte till den Svenska välfärden som betalade deras utbildning

Det är helt sant att de flesta utländska studenter inte stannar i Sverige. Däremot är det också sant att de ofta hamnar på väldigt inflytelserika poistioner i det land där de sedan jobbar och när det är dags för deras företag att knyta affärskontakter – då har de starka band till det land där de utbildade sig.

Sverige existerar inte avskiljt från restan av världen. Genom att sprida kunskap om oss som kultur stärker vi Sveriges internationella ekonomiska ställning.

Myt 3: Avgifterna kommer höja kvaliteten

Om vi tar betalt måste vi ju få mer pengar, eller hur? Fel. Den administrativa kostnaden för att hantera systemet tillsammans med administrationen för det stipendiesystem som är tänkt att hjälpa studenter som inte har råd med avgiften men som är duktiga, kommer kosta nästan lika mycket som vi i dag lägger på de knappa 4 000 studenter som kommer från länder utanför EES. Lägg till stipendierna själva och vi har bara en lönsam affär om antalet internationella studenter ökar… vilket leder oss vidare…

Myt 4: Avgifterna kommer visa värdet på vår utbildning och därför locka fler internationella studenter

Vi har i dag ca. 8 000 studenter från länder utanför EES – det är nästan en fördubbling på bara de senaste tre åren och trenden verkar än så länge hålla i sig. Samtidigt ska vi inte glömma vad jag skrev om innan – hälften av de som är nöjda nog att rekommendera utbildningen skulle inte göra det om den inte var gratis. Vi riskerar genom att införa avgifter hämma en internationaliseringsutvekling som har blivit en viktig kvalitetsaspekt även för hinhemska studenter. Och detta resulterar även i att systemet som vat tänkt att bringa in pengar istället blir fruktansvärt dyrt.

Det är märkligt när man tror att det är avgifterna som skulle ge oss ett bra rykte. Bara att vi har många internationella studenter är något som gör att vår utbildning ges status (det är rent av något som viss ranking tar hänsyn till).

Myt 5: Det gäller ju bara studenterna från utanför EES

Ja, de tär ju bara 8 000 personer (tilltagande) – varför bry sig? Åtminstone några personer, inklusive SFS, har insett att detta möjligen bara är toppen på isberget.I Englad infördes motsvarande regel och innom ett par år gällde avgifter även inhemska studenter. En liknande utveckling har även skett i Australien och ett antal andra länder.

Myt 6: Det flyttar makten från politiska beslutsfattare till dem det faktiskt gäller

För reklam har inget med saken att göra? Det kommer vara den populäraste utbildningen – den där man får mest för minst anstränging – som lockar flest. Så är det å andra sidan redan idag, och eftersom utbildningarna redan betalas per student så är det studenterna som avgör vilka som har råd att ge utbildning. Enda skilnaden är att det inte längre är någon som har det övergripande ansvaret för ett fungerande samhälle som kan bevaka kvaliteten.

Myt 7: Det kommer inte bli så stor förändring

En utbildning som bara är öppen för de som har råd och som potentiellt stänger ute tusentals sökande – om det inte skiljer sig markant från vad vi har idag så har jag många elaka saker att skriva om dagens system.

Avgifter är en principfråga för alla inplandade – inget annat, och de internationella studenterna har tyvärr blivit en bricka i spelet. Den som vinner får bestämma om utbildning är en möjlighet för samhället – eller en möjlighet för de som har råd.

juni 7th, 2008 (lördag)

Det bästa inlägget

Sparat under: politik, research, utbildning — Etiketter:, , , , , , , — Johan @ 00:09

Även om andra mycket adekvat redan talat om detta känner jag ett behov av att lägga min röst till debatten och klaga på hur regeringen tänker.

Om man vill bedöma hur bra olika högskolor och universitet är så vore det väl smidigt om det fanns en lista som helt enkelt berättar vilka som är bättre och vilka som är sämre. Det måste vara så regeringen har tänkt då de givit högskoleverket i uppdrag att ta fram ett rankingsystem för Sverige.

Somliga håller med Lejionborg om att rankingen skulle skapa tydlighet, medens andra tror att rankingen kommer öka lärosätenas strävan efter kvalitet.

Men problemet i det hela är att man alltid måste tänka på vad man mäter. Somliga internationella system mäter till exempel utbildnings kvalitet helt på antalet forskare som vunnit nobelpris. Knappast en god indikator. Andra mäter helt pengar/student – men det gör automatiskt utbildning som kräver dyr laboratorieutrustning mer kvalitativ och helt oavsett skulle det inte fungera med den svenska tilldelningsmodellen.

Om rankingen bygger på forskningspriser – är det vad vi vill berätta för blivande studenter? Om den mäter pengar/student så kommer alla lärosäten att sträva efter att bara ha teknologer, läkare eller konstnärer eftersom det skulle ge högst ranking.

En ranking mäter inte kvalitet. Den mäter siffror som någon tog fram för att man ville ha siffror. Verkligheten är inte riktigt så enkel. Att tro att världen fungerar på ett enkelt mätbart sätt är en förbryllande korkad idé.

Tacka vet jag det här inlägget – det är ändå det bästa inlägget. Det är ju det som är skrivet närmast idag, och det är grunden för min ranking.

maj 29th, 2008 (torsdag)

Lär Lärare Lärast

Sparat under: politik, utbildning — Etiketter:, , , , — Johan @ 15:21

Det är på tiden att jag säger något om de omtalade lärarutbildningarna.

När jag först började i Lund hösten 2002 tittade jag på möjligheterna för mig att bli lärare. Det kändes en aning oroande att behöva läsa i Malmö och jag upplevde det som tryggt att ha Kristianstad i närheten. Varför? Jo, för att lärarutbildningen i Malmö redan då hade rykte om sig att vara dålig och meningslös.

Nu, 2008, har Högskoleverket upptäckt det hela. Och folkstormen kom som planerat.

Men diskussioner om brister i gymnasieutbildningen har funnits länge. Tankar om auktorisering har funnits ett tag, även om utredningen för det lades ned och ersattes med en ny (SOU 2008:52). Utmärkt idé, men vad är poängen med lärarutbildningar som inte ger lärarlegitimation? Och vad kan den bakomliggande orsaken vara?

Är det möjligen så att det finns resursbrister till högskolan? Eller att läraryrken har för låg lön och för låg status för att locka till större engagemang från lärarnas sida?

Men att åtgärda symptomet kanske är bättre än inget.

Äldre inlägg »

Blogga med WordPress.com.